Missmatch i ledningsrummet

Ledarna släppte idag en framtidsbarometer med titlen “Den borttappade generationen”. Rapporten tar upp resultat från undersökningar om hur det står till med chefskap för personer under 35 år (sk unga chefer).

Jag deltog i det mycket tankeväckande och alldeles för korta seminarium som hölls vid lunchtid. Eftersom så många tankar väcktes hos mig blir det här en lång post.

Den korta versionen är att det inte står bra till alls med åldersfördelningen hos svenska chefer. Andelen chefer under 35 år har minskat sedan 2001 (japp, vi pratar modern tid här!) De andra grupperna har ökat stadigt, och hela 25% av chefskåren väntas gå i pension inom 10 år.

Resultatet av undersökningen diskuterades i en panel bestående av Annika Elias (ordf för Ledarna), Saga Forsmark (ledarskapsutvecklare på Ledarna), Thomas Fürth (forskningsledare på Kairos Future) och Sofia Falk (VD på Wiminvest)

Vill du se hela seminariet så finns det på Ledarnas Bambuser-kanal

Rapporten diskuterar inte kön, etnicitet osv i någon utsträckning men det nämns att 12% av männen och 5 % av kvinnorna under 35 år vill bli chef “så fort som möjligt” (lite men mer än dubbelt så många män alltså) och dessutom vill 31% av männen och 46% av kvinnorna inte bli chef. Detta trots intresset för att bli chef är större hos personer under 35 än i någon annan ålderskategori.

Ledarna menar i rapporten att utmaningen med att hitta chefer inte är ett framtidsproblem, utan att det händer här och nu. Jag kan inte annat än hålla med och samtidigt konstatera att arbetsgivare generellt skriker efter kompetens medan siffrorna för arbetslöshet verkar stiga varje vecka.

Den här missmatchningen måste bero på något, och ett delsvar kan vara snävhet i urval som Annika Elias nämnde och att “vi rekryterar oss själva om och om igen”. Den homogena chefskåren i Sverige har svårt att hitta kompetent arbetskraft eftersom att de (mycket mänskligt, men inte särskilt affärsmässigt) letar efter sig själva och många organisationer svarar med att stå handfallna och beklaga sig.

Nu ska vi inte glömma att “chefer” är ett lika användbart samlingsbegrepp som “arbetslösa” för att förstå bakomliggande drivkrafter, förutsättningar och strukturer. Men någonstans måste vi börja och framförallt verkar det som att arbetsgivarna måste inse att de kommer få problem med personalförsörjningen om de inte har bra chefer i sin organisation.

Under seminariet sa Sofia Falk “Unga vill inte ha en chef, de vill ha en coach“. Jag tolkar det som att man letar efter någon som pushar, stöttar, diskuterar utveckling, ger intellektuella utmaningar och målar upp en tilltalande vision. Det finns chefer som gör sånt idag! Men jag vågar påstå att de finns trots den rådande synen på vem som passar som chef och inte alls på grund av. Det är alltså dags att se över definitionen av chefskapet.

Panelen diskuterade om byte av benämning kunde avhjälpa situationen, men kom fram till att det snarare handlade om att chefer som inte heter chefer får både sämre förutsättningar och sämre lön, vilket knappast bör locka fler att söka. Thomas Fürth uttryckte också vikten av att förstå hur varumärkesbärande chefen är, något som jag verkligen hoppas får större betydelse i framtiden.

Vidare diskuterades det faktum att många unga som säger att de inte vill bli chefer också säger att de skulle kunna tänka sig att överväga det “om de blev tillfrågade” och “fick mer stöd”. Det blir nästan existensialistskt när jag tänker på det men en chef som inte frågar sina (unga) medarbetare om önskemål för framtiden och sen gör sitt bästa för att hjälpa personen utvecklas är inte en chef värd namnet (låt oss hädanefter kalla dem gammelchefer)

Att systematisera sätt att låta unga prova på (och växa in i) chefsrollen kan låta stort och omöjligt för de flesta mindre företag, men om vi istället pratar kreativa lösningar tror jag alla kan vara med och dra sitt strå till stacken. Panelen nämde flera saker och varje företag kan säkert komma på egna. T.ex. se till att det finns tydliga ramar för chefskapet. Se till att det finns utvecklingsplaner för alla chefer. Kräv att alla chefer tar ansvar för sin personals kompetensutveckling. Låt en äldre och en yngre ha delat chefskap. Utveckla “jobbskuggning”. Låt VD förtydliga vikten av en heterogren organisation och ett ledarskap som speglar den. Ha arbetsrotation för att ge personer bättre inblick i hela affären och låt dem sedan vikariera för en chef på föräldraledighet.

Och glöm inte: Om du är över 35 år idag och fick ditt första chefsjobb innan du var 35 så var det någon äldre, mer erfaren, mer kompetent som trodde på DIG. Pay it forward!

Kommentarer, tankar, frågor? Skriv gärna något nedan eller maila linn.lindstrom[a]gmail.com

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *